Familjekaos!
Jag kan ibland plötsligt tänka att jag bara älskar mitt liv.Inte så där som när det hänt något roligt eller bra utan bara så där, mitt i ingenting. Eller borde jag säga mitt i livet. Är det konstigt eller ovanligt? Jag vet inte. Det är inget jag pratat med människor om så jag vet faktiskt inte. Men känslan är skön och tillfredsställande och ibland undrar jag vad den kommer utav. Kanske bara en stund då jag hinner reflektera? Livet som gift och småbarnsförälder kan vara krävande och tufft och ibland undrar jag om det ska behöva vara så jobbigt och tjafsigt. Jag inser samtidigt att jag inte vet hur jag skulle klara mig utan det. Jag älskar min familj och skulle inte vilja byta någon karriär eller ogjord resa mot det vi har. Jag inser att det är så mycket som har med hur vi upplever saker och det i sin tur kan ha med så basala saker som att vi fått vara ifred en stund, sova och äta ordentligt. :) Det blir lite enklare att ta att stora får ett utbrott och ligger och skriker och sliter sig i håret och att lilla smetar in hela kroppen i yoghurt... så mycket enklare. Föräldraskap handlar för mig om ett teamwork. Med teamwork menar jag att avlösa varandra ibland och låta den andra få vila lite eller göra något för att hämta ny energi. Att ordna med barnvakt vid andra tillfällen än vid bröllop och fest så att man får möjlighet att prata i lugn och ro och äta varm mat. ;)Vi kan inte alltid påverka vad som händer runtomkring oss men vi kan välja hur vi tänker kring det och låter det påverka våra känslor. Lätt? Knappast! Jag inser att det nog är den största utmaningen jag har i mitt liv... jag jobbar på det... :)
